Surah An-Naml Verse 40 - Albanian Translation by Hasan Efendi Nahi
Surah An-Namlقَالَ ٱلَّذِي عِندَهُۥ عِلۡمٞ مِّنَ ٱلۡكِتَٰبِ أَنَا۠ ءَاتِيكَ بِهِۦ قَبۡلَ أَن يَرۡتَدَّ إِلَيۡكَ طَرۡفُكَۚ فَلَمَّا رَءَاهُ مُسۡتَقِرًّا عِندَهُۥ قَالَ هَٰذَا مِن فَضۡلِ رَبِّي لِيَبۡلُوَنِيٓ ءَأَشۡكُرُ أَمۡ أَكۡفُرُۖ وَمَن شَكَرَ فَإِنَّمَا يَشۡكُرُ لِنَفۡسِهِۦۖ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ رَبِّي غَنِيّٞ كَرِيمٞ
Ai, qe ishte i pajisur me dijen e Librit – prezent te Sulejmani, tha: “Une do te ta sjelle ty ate – sa cel e mbyll syte”. Kur (Sulejmani) pa (fronin) e vendosur para tij, tha: “Kjo eshte nga dhuntite e Zotit tim, per te me provuar mua se – a jam mirenjohes apo mohues (i dhuntise). Kus falenderon, ai falenderon per dobi te veten, e kush mohon... (denohet), e Zoti im eshte i pavarur (s’ka nevoje per falenderim) dhe i madherueshem