Surah Al-Anfal Verse 48 - Tajik Translation by Khoja Mirov
Surah Al-Anfalوَإِذۡ زَيَّنَ لَهُمُ ٱلشَّيۡطَٰنُ أَعۡمَٰلَهُمۡ وَقَالَ لَا غَالِبَ لَكُمُ ٱلۡيَوۡمَ مِنَ ٱلنَّاسِ وَإِنِّي جَارٞ لَّكُمۡۖ فَلَمَّا تَرَآءَتِ ٱلۡفِئَتَانِ نَكَصَ عَلَىٰ عَقِبَيۡهِ وَقَالَ إِنِّي بَرِيٓءٞ مِّنكُمۡ إِنِّيٓ أَرَىٰ مَا لَا تَرَوۡنَ إِنِّيٓ أَخَافُ ٱللَّهَۚ وَٱللَّهُ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
Ba jod ored, vaqte ki şajton kirdori muşrikonro dar nazaraşon ʙijorost va ʙarojaşon guft: «Imrūz az mardum kase ʙar şumo pirūz nameşavad va man panohdihandai şumojam». Vale cun du gurūh rū ʙa rū şudand; muşrikon hamrohi şajton va mū'minon hamrohi fariştagon şudand. Ū (şajton) ʙozgaştu guft: «Haroina man az şumo ʙezoram, dar haqiqat man cizhoero meʙinam, ki şumo nameʙined, (ja'ne şajton nişonahoi pirūzii musalmononro ʙo madadi Alloh az tariqi firistodani firiştagon did va guft, ki) man az Alloh metarsam, ki Ū ʙa saxtī uquʙat mekunad şaxsero, ki ʙa Ū nofarmonī kunad!»