Surah Yusuf Verse 100 - Tajik Translation by Abdolmohammad Ayati
Surah Yusufوَرَفَعَ أَبَوَيۡهِ عَلَى ٱلۡعَرۡشِ وَخَرُّواْ لَهُۥ سُجَّدٗاۖ وَقَالَ يَـٰٓأَبَتِ هَٰذَا تَأۡوِيلُ رُءۡيَٰيَ مِن قَبۡلُ قَدۡ جَعَلَهَا رَبِّي حَقّٗاۖ وَقَدۡ أَحۡسَنَ بِيٓ إِذۡ أَخۡرَجَنِي مِنَ ٱلسِّجۡنِ وَجَآءَ بِكُم مِّنَ ٱلۡبَدۡوِ مِنۢ بَعۡدِ أَن نَّزَغَ ٱلشَّيۡطَٰنُ بَيۡنِي وَبَيۡنَ إِخۡوَتِيٓۚ إِنَّ رَبِّي لَطِيفٞ لِّمَا يَشَآءُۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡعَلِيمُ ٱلۡحَكِيمُ
Padaru modarro ʙar taxt ʙarovard va hama dar ʙaroʙari u ʙa sacda daromadand. Guft: «Ej padar, in ast ta'ʙiri on xoʙi man, ki inak Parvardigoram onro rost ʙarovard. Va ci qadar ʙa man neki kardaast, on goh, ki maro az zindon ʙirahonid va pas az on, ki sajton mijoni manu ʙarodaronam fasod karda ʙud, sumoro az ʙodija ʙa in co ovard. Parvardigori man ʙa har ci iroda kunad, daqiq ast, ki U donovu hakim ast