Surah Al-Anfal - Kannada Translation by Abdussalam Puthige
يَسۡـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلۡأَنفَالِۖ قُلِ ٱلۡأَنفَالُ لِلَّهِ وَٱلرَّسُولِۖ فَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ وَأَصۡلِحُواْ ذَاتَ بَيۡنِكُمۡۖ وَأَطِيعُواْ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥٓ إِن كُنتُم مُّؤۡمِنِينَ
khaṇḍitavāgiyū allāhana hesarettidāga viśvāsigaḷa hr̥dayagaḷalli bhakti ukkuttade hāgū avara munde avana vacanagaḷannu ōdalādāga avara viśvāsavu baliṣṭhavāguttade mattu avaru tam'ma oḍeyanalli sampūrṇa bharavase iṭṭiruttāre
Surah Al-Anfal, Verse 1
إِنَّمَا ٱلۡمُؤۡمِنُونَ ٱلَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ ٱللَّهُ وَجِلَتۡ قُلُوبُهُمۡ وَإِذَا تُلِيَتۡ عَلَيۡهِمۡ ءَايَٰتُهُۥ زَادَتۡهُمۡ إِيمَٰنٗا وَعَلَىٰ رَبِّهِمۡ يَتَوَكَّلُونَ
avaru namājhannu pālisuttāre mattu avarige nāvu nīḍiruva sampattininda (satkāryakke) kharcu māḍuttāre
Surah Al-Anfal, Verse 2
ٱلَّذِينَ يُقِيمُونَ ٱلصَّلَوٰةَ وَمِمَّا رَزَقۡنَٰهُمۡ يُنفِقُونَ
Avarē naija viśvāsigaḷu. Avarigāgi avara oḍeyana baḷi unnata sthānagaḷive, kṣame ide mattu dhārāḷa sampattide
Surah Al-Anfal, Verse 3
أُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُؤۡمِنُونَ حَقّٗاۚ لَّهُمۡ دَرَجَٰتٌ عِندَ رَبِّهِمۡ وَمَغۡفِرَةٞ وَرِزۡقٞ كَرِيمٞ
(dūtarē,) nim'ma oḍeyanu nim'mannu nim'ma maneyinda satyadondige hora tandiddāga viśvāsigaḷa ondu paṅgaḍavu ā kuritu atr̥ptavāgittu
Surah Al-Anfal, Verse 4
كَمَآ أَخۡرَجَكَ رَبُّكَ مِنۢ بَيۡتِكَ بِٱلۡحَقِّ وَإِنَّ فَرِيقٗا مِّنَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ لَكَٰرِهُونَ
satyavu bahaḷa spaṣṭavāgi prakaṭavāda baḷikavū avaru ā kuritu nim'moḍane vādakkiḷiyuttiddaru – avaru kaṇṇāre kāṇuttiruvantaha maraṇadeḍege avarannu aṭṭalāguttideyē embante
Surah Al-Anfal, Verse 5
يُجَٰدِلُونَكَ فِي ٱلۡحَقِّ بَعۡدَ مَا تَبَيَّنَ كَأَنَّمَا يُسَاقُونَ إِلَى ٱلۡمَوۡتِ وَهُمۡ يَنظُرُونَ
eraḍu gumpugaḷa paiki ondu nim'ma vaśavāguvudendu allāhanu nimage vāgdāna māḍidāga, āyudhavillada gumpu nim'madāgabēkendu nīvu (dūtara kelavu samakālīnaru) apēkṣisiddiri. Ādare allāhanu mātra tanna vacanagaḷa mūlaka satyavannu satyavendu sābītupaḍisalu hāgū dhikkārigaḷa mūlavannē muriyalu tīrmānisiddanu
Surah Al-Anfal, Verse 6
وَإِذۡ يَعِدُكُمُ ٱللَّهُ إِحۡدَى ٱلطَّآئِفَتَيۡنِ أَنَّهَا لَكُمۡ وَتَوَدُّونَ أَنَّ غَيۡرَ ذَاتِ ٱلشَّوۡكَةِ تَكُونُ لَكُمۡ وَيُرِيدُ ٱللَّهُ أَن يُحِقَّ ٱلۡحَقَّ بِكَلِمَٰتِهِۦ وَيَقۡطَعَ دَابِرَ ٱلۡكَٰفِرِينَ
satyavannu satyavendu hāgū mithyavannu mithyavendu sābītu paḍisalikkāgi – adu aparādhigaḷige eṣṭē apriyavāgiddarū sariyē
Surah Al-Anfal, Verse 7
لِيُحِقَّ ٱلۡحَقَّ وَيُبۡطِلَ ٱلۡبَٰطِلَ وَلَوۡ كَرِهَ ٱلۡمُجۡرِمُونَ
(nenapisikoḷḷiri;) nīvu nim'ma oḍeyanoḍane neravannu bēḍidāga, bennu bennigē baruva sāvira malakgaḷa mūlaka nimage neravāguvenendu avanu nimage uttarisidanu
Surah Al-Anfal, Verse 8
إِذۡ تَسۡتَغِيثُونَ رَبَّكُمۡ فَٱسۡتَجَابَ لَكُمۡ أَنِّي مُمِدُّكُم بِأَلۡفٖ مِّنَ ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةِ مُرۡدِفِينَ
adu, nim'ma manas'sugaḷu santr̥ptavāgalendu allāhanu kaḷuhisidda śubhavārteyāgittu. Nijavāgi, neravu allāhana horatu bēre yārindalū siguvudilla. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu pracaṇḍanū yuktivantanū āgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 9
وَمَا جَعَلَهُ ٱللَّهُ إِلَّا بُشۡرَىٰ وَلِتَطۡمَئِنَّ بِهِۦ قُلُوبُكُمۡۚ وَمَا ٱلنَّصۡرُ إِلَّا مِنۡ عِندِ ٱللَّهِۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ
avanu (yud'dhada naḍuve) nimage mamparu barisidāga, adu avana kaḍeyinda kaḷisalāda nem'madiyāgittu. Innu nim'mannu śucīkarisalikkāgi, nim'minda śaitānana mālin'yavannu nivārisalikkāgi, nim'ma manas'sugaḷannu sthiragoḷisalikkāgi hāgū nim'ma hejjegaḷannu bhadragoḷisuvudakkāgi avanu nim'ma mēle ākāśadinda nīrannu surisidanu
Surah Al-Anfal, Verse 10
إِذۡ يُغَشِّيكُمُ ٱلنُّعَاسَ أَمَنَةٗ مِّنۡهُ وَيُنَزِّلُ عَلَيۡكُم مِّنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءٗ لِّيُطَهِّرَكُم بِهِۦ وَيُذۡهِبَ عَنكُمۡ رِجۡزَ ٱلشَّيۡطَٰنِ وَلِيَرۡبِطَ عَلَىٰ قُلُوبِكُمۡ وَيُثَبِّتَ بِهِ ٱلۡأَقۡدَامَ
Munde, nim'ma oḍeyanu malakgaḷige – ‘‘viśvāsigaḷannu nīvu sthiravāgiḍiri, nānu dhikkārigaḷa manadalli ātaṅkavannu bittaliddēne, nīvu avara koraḷa mēle hoḍeyiri mattu avara pratiyondu beraḷa tudige hoḍeyiri’’ endu divyavāṇiyannu kaḷuhisidanu
Surah Al-Anfal, Verse 11
إِذۡ يُوحِي رَبُّكَ إِلَى ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةِ أَنِّي مَعَكُمۡ فَثَبِّتُواْ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْۚ سَأُلۡقِي فِي قُلُوبِ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ ٱلرُّعۡبَ فَٱضۡرِبُواْ فَوۡقَ ٱلۡأَعۡنَاقِ وَٱضۡرِبُواْ مِنۡهُمۡ كُلَّ بَنَانٖ
idēkendare, avaru (dhikkārigaḷu) allāh mattavana dūtara virōdhigaḷāgiddaru. Allāh mattu avana dūtara virōdhigaḷige allāhanu khaṇḍita kaṭhiṇa śikṣe vidhisuttāne
Surah Al-Anfal, Verse 12
ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمۡ شَآقُّواْ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥۚ وَمَن يُشَاقِقِ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥ فَإِنَّ ٱللَّهَ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
nīvu idannu saviyiri. Dhikkārigaḷige narakāgniya śikṣeyē gati (endu avaroḍane hēḷalāguvudu)
Surah Al-Anfal, Verse 13
ذَٰلِكُمۡ فَذُوقُوهُ وَأَنَّ لِلۡكَٰفِرِينَ عَذَابَ ٱلنَّارِ
viśvāsigaḷē, yud'dharaṅgadalli nimage dhikkārigaḷu edurādāga avarige bennu tōrisabēḍi
Surah Al-Anfal, Verse 14
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ إِذَا لَقِيتُمُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ زَحۡفٗا فَلَا تُوَلُّوهُمُ ٱلۡأَدۡبَارَ
yud'dha tantrakkāgi athavā tanna paḍeyannu sērikoḷḷuvudakkāgiyallade (bērāvudē kāraṇakkāgi) andu bennu tōridavanu allāhana kōpavannu seḷedukoṇḍanu mattu narakavē avana neleyāgiruvudu – adu tumbā keṭṭa nele
Surah Al-Anfal, Verse 15
وَمَن يُوَلِّهِمۡ يَوۡمَئِذٖ دُبُرَهُۥٓ إِلَّا مُتَحَرِّفٗا لِّقِتَالٍ أَوۡ مُتَحَيِّزًا إِلَىٰ فِئَةٖ فَقَدۡ بَآءَ بِغَضَبٖ مِّنَ ٱللَّهِ وَمَأۡوَىٰهُ جَهَنَّمُۖ وَبِئۡسَ ٱلۡمَصِيرُ
(dūtarē,) avarannu (yud'dhadalli śatrugaḷannu) kondaddu nīvalla. Nijavāgi allāhanē avarannu kondiruvanu. Nīvu adannu (hiḍimaṇṇannu) esedāga, nijavāgi adannu esedavaru nīvalla – allāhanē adannu esediddanu. Avanu tanna kaḍeyinda, viśvāsigaḷannu śrēṣṭha parīkṣege oḷapaḍisa bayasiddanu. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu ellavannū kēḷuvavanu mattu ballavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 16
فَلَمۡ تَقۡتُلُوهُمۡ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ قَتَلَهُمۡۚ وَمَا رَمَيۡتَ إِذۡ رَمَيۡتَ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ رَمَىٰ وَلِيُبۡلِيَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ مِنۡهُ بَلَآءً حَسَنًاۚ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٞ
idallade, allāhanu dhikkārigaḷa san̄cugaḷannu khaṇḍita viphalagoḷisuvanu
Surah Al-Anfal, Verse 17
ذَٰلِكُمۡ وَأَنَّ ٱللَّهَ مُوهِنُ كَيۡدِ ٱلۡكَٰفِرِينَ
nīvu bayasuvudu tīrpannādare, idō bandu biṭṭitu nim'ma baḷige (satyada) vijaya. (Dhikkārigaḷē,) nīvinnu dūra nintare adu nim'ma pāligē uttama. Ondu vēḷe nīvu (haḷeyanītiyannē) punarāvartisidare, nāvū punarāvartisuvevu. (Āga) nim'ma paḍeyu eṣṭu doḍḍadiddarū, nimagēnū prayōjanavāgadu. Allāhanantu khaṇḍita viśvāsigaḷa jotegiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 18
إِن تَسۡتَفۡتِحُواْ فَقَدۡ جَآءَكُمُ ٱلۡفَتۡحُۖ وَإِن تَنتَهُواْ فَهُوَ خَيۡرٞ لَّكُمۡۖ وَإِن تَعُودُواْ نَعُدۡ وَلَن تُغۡنِيَ عَنكُمۡ فِئَتُكُمۡ شَيۡـٔٗا وَلَوۡ كَثُرَتۡ وَأَنَّ ٱللَّهَ مَعَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ
Viśvāsigaḷē, allāhana mattu avana dūtara ājñāpālane māḍiri. (Avara ādēśagaḷannu) kēḷuttā nīvu avugaḷannu kaḍegaṇisabēḍi
Surah Al-Anfal, Verse 19
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَطِيعُواْ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥ وَلَا تَوَلَّوۡاْ عَنۡهُ وَأَنتُمۡ تَسۡمَعُونَ
‘‘nāvu kēḷidevu’’ ennuttā nijavāgi kēḷadiruva janarante nīvāgabēḍi
Surah Al-Anfal, Verse 20
وَلَا تَكُونُواْ كَٱلَّذِينَ قَالُواْ سَمِعۡنَا وَهُمۡ لَا يَسۡمَعُونَ
(ī rīti) kivuḍarū mūgarū āgiruvavaru mattu ālōcisadavarē allāhana dr̥ṣṭiyalli atyanta nikr̥ṣṭa jīvigaḷāgiddāre
Surah Al-Anfal, Verse 21
۞إِنَّ شَرَّ ٱلدَّوَآبِّ عِندَ ٱللَّهِ ٱلصُّمُّ ٱلۡبُكۡمُ ٱلَّذِينَ لَا يَعۡقِلُونَ
avaralli oḷitēnādarū uṇṭendu allāhanige tiḷididdare, avanu khaṇḍita avarige kēḷisuttiddanu. Innu ondu vēḷe avanu avarige kēḷisidarū avarantu (satyavannu) kaḍegaṇisuvavarē āgiddāre
Surah Al-Anfal, Verse 22
وَلَوۡ عَلِمَ ٱللَّهُ فِيهِمۡ خَيۡرٗا لَّأَسۡمَعَهُمۡۖ وَلَوۡ أَسۡمَعَهُمۡ لَتَوَلَّواْ وَّهُم مُّعۡرِضُونَ
viśvāsigaḷē, allāh mattavana dūtaru, nimage badukannu odagisalu nim'mannu karedāga avara kareyannu svīkarisiri. – Allāhanu mānava mattavana manas'sina naḍuve iruttāne mattu konege nim'mannellā avana baḷiyē sērisalāguvudu embudu nimage tiḷidirali
Surah Al-Anfal, Verse 23
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ ٱسۡتَجِيبُواْ لِلَّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُمۡ لِمَا يُحۡيِيكُمۡۖ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ يَحُولُ بَيۡنَ ٱلۡمَرۡءِ وَقَلۡبِهِۦ وَأَنَّهُۥٓ إِلَيۡهِ تُحۡشَرُونَ
ā parīkṣeya kuritu eccara vahisiri – adara bādheyu kēvala nim'mallina akramigaḷige mātra sīmitavāgi uḷiyadu. Tiḷidirali, allāhanu bahaḷa ugravāgi śikṣisuvavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 24
وَٱتَّقُواْ فِتۡنَةٗ لَّا تُصِيبَنَّ ٱلَّذِينَ ظَلَمُواْ مِنكُمۡ خَآصَّةٗۖ وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
nenapisikoḷḷiri; nīvu tīrā kaḍime saṅkhyeyalliddu, bhūmiyalli marditarāgiddāga hāgū janaru nim'mannu nirnāmagoḷisuvarendu an̄juttiddāga, nīvu kr̥tajñarāgirabēkendu, avanu (allāhanu) nimagondu neleyannodagisidanu hāgū tanna neravina mūlaka nimage śaktiyannu nīḍidanu mattu nimage śud'dha āhāravannu pūraisidanu
Surah Al-Anfal, Verse 25
وَٱذۡكُرُوٓاْ إِذۡ أَنتُمۡ قَلِيلٞ مُّسۡتَضۡعَفُونَ فِي ٱلۡأَرۡضِ تَخَافُونَ أَن يَتَخَطَّفَكُمُ ٱلنَّاسُ فَـَٔاوَىٰكُمۡ وَأَيَّدَكُم بِنَصۡرِهِۦ وَرَزَقَكُم مِّنَ ٱلطَّيِّبَٰتِ لَعَلَّكُمۡ تَشۡكُرُونَ
viśvāsigaḷē, allāhanige mattu avana dūtarige viśvāsa drōhavesagabēḍi. Hāgeyē nīvu, tiḷidū tiḷidū nim'malli nambike iḍalāda viṣayagaḷalli van̄cisabēḍi
Surah Al-Anfal, Verse 26
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ لَا تَخُونُواْ ٱللَّهَ وَٱلرَّسُولَ وَتَخُونُوٓاْ أَمَٰنَٰتِكُمۡ وَأَنتُمۡ تَعۡلَمُونَ
nimage tiḷidirali, nim'ma sampattugaḷu mattu nim'ma santatigaḷu nijavāgi parīkṣegaḷāgive. Mahā pratiphalavu allāhana baḷiyallē ide
Surah Al-Anfal, Verse 27
وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّمَآ أَمۡوَٰلُكُمۡ وَأَوۡلَٰدُكُمۡ فِتۡنَةٞ وَأَنَّ ٱللَّهَ عِندَهُۥٓ أَجۡرٌ عَظِيمٞ
Viśvāsigaḷē, nīvu allāhana bhayavuḷḷavarāgiddare, avanu nimage (oḷitu-keḍukannu pratyēkisi tiḷisuva) oregallannu nīḍuvanu hāgū nim'minda nim'ma pāpagaḷannu nivārisi nim'mannu kṣamisibiḍuvanu. Allāhanantu apāra anugrahiyāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 28
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ إِن تَتَّقُواْ ٱللَّهَ يَجۡعَل لَّكُمۡ فُرۡقَانٗا وَيُكَفِّرۡ عَنكُمۡ سَيِّـَٔاتِكُمۡ وَيَغۡفِرۡ لَكُمۡۗ وَٱللَّهُ ذُو ٱلۡفَضۡلِ ٱلۡعَظِيمِ
dhikkārigaḷu nim'mannu bandhisalu athavā nim'mannu kollalu athavā nim'mannu (makkaḥdinda) horahākalu gupta san̄cugaḷannu hūḍuttiddāga – avarū san̄cuhūḍuttiddaru mattu allāhanū san̄cu hūḍuttiddanu. Allāhanē atyuttama san̄cu hūḍuvavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 29
وَإِذۡ يَمۡكُرُ بِكَ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ لِيُثۡبِتُوكَ أَوۡ يَقۡتُلُوكَ أَوۡ يُخۡرِجُوكَۚ وَيَمۡكُرُونَ وَيَمۡكُرُ ٱللَّهُۖ وَٱللَّهُ خَيۡرُ ٱلۡمَٰكِرِينَ
avarige nam'ma vacanagaḷannu ōdi kēḷisalādāga avaru – nāvu kēḷidevu, nāvu bayasidare intahadannu nāvū hēḷaballevu. Ivellā gatakālada kategaḷu mātra ennuttāre
Surah Al-Anfal, Verse 30
وَإِذَا تُتۡلَىٰ عَلَيۡهِمۡ ءَايَٰتُنَا قَالُواْ قَدۡ سَمِعۡنَا لَوۡ نَشَآءُ لَقُلۡنَا مِثۡلَ هَٰذَآ إِنۡ هَٰذَآ إِلَّآ أَسَٰطِيرُ ٱلۡأَوَّلِينَ
mattu avaru, ō allāh, nijakkū idellā ninna kaḍeyindiruva satyavendādare nam'ma mēle ākāśadinda kallina maḷeyannu surisibiḍu athavā namagondu yātanāmaya śikṣeyannu tandukoḍu – ennuttāre
Surah Al-Anfal, Verse 31
وَإِذۡ قَالُواْ ٱللَّهُمَّ إِن كَانَ هَٰذَا هُوَ ٱلۡحَقَّ مِنۡ عِندِكَ فَأَمۡطِرۡ عَلَيۡنَا حِجَارَةٗ مِّنَ ٱلسَّمَآءِ أَوِ ٱئۡتِنَا بِعَذَابٍ أَلِيمٖ
(dūtarē,) nīvu avara naḍuve iruvāga allāhanu avarannu śikṣisalāranu – mattu avaru kṣameyācisuttiruvāga allāhanu avarannu śikṣisalāranu
Surah Al-Anfal, Verse 32
وَمَا كَانَ ٱللَّهُ لِيُعَذِّبَهُمۡ وَأَنتَ فِيهِمۡۚ وَمَا كَانَ ٱللَّهُ مُعَذِّبَهُمۡ وَهُمۡ يَسۡتَغۡفِرُونَ
avarannu allāhanu śikṣisabāradu endēnū illa. Avaru ‘masjidul harām’na adhikārigaḷēnū alla. Ādarū avaru janarannu adarinda taḍeyuttāre. Nijavāgi, dharmaniṣṭharu mātra adara adhikārigaḷāgaballaru – ādare avaralli heccinavaru aritilla
Surah Al-Anfal, Verse 33
وَمَا لَهُمۡ أَلَّا يُعَذِّبَهُمُ ٱللَّهُ وَهُمۡ يَصُدُّونَ عَنِ ٱلۡمَسۡجِدِ ٱلۡحَرَامِ وَمَا كَانُوٓاْ أَوۡلِيَآءَهُۥٓۚ إِنۡ أَوۡلِيَآؤُهُۥٓ إِلَّا ٱلۡمُتَّقُونَ وَلَٰكِنَّ أَكۡثَرَهُمۡ لَا يَعۡلَمُونَ
dēvabhavana (ka'aba:)Da baḷi avara ārādhaneyu kēvala śiḷḷu mattu cappāḷege sīmitavāgittu. Nīvu satyadhikkārigaḷāgiddudakke śikṣeyannu idīga anubhavisiri
Surah Al-Anfal, Verse 34
وَمَا كَانَ صَلَاتُهُمۡ عِندَ ٱلۡبَيۡتِ إِلَّا مُكَآءٗ وَتَصۡدِيَةٗۚ فَذُوقُواْ ٱلۡعَذَابَ بِمَا كُنتُمۡ تَكۡفُرُونَ
dhikkārigaḷu allāhana mārgadinda (janarannu) taḍeyalikkāgi tam'ma sampattannu khaṇḍita kharcu māḍuttiddāre. Mundeyū māḍuvaru – konege idellā avara pālige khēdada viṣayavāguvudu hāgū avaru sampūrṇa sōlisalpaḍuvaru mattu dhikkārigaḷannellā narakadalli oṭṭusērisalāguvudu
Surah Al-Anfal, Verse 35
إِنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ يُنفِقُونَ أَمۡوَٰلَهُمۡ لِيَصُدُّواْ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِۚ فَسَيُنفِقُونَهَا ثُمَّ تَكُونُ عَلَيۡهِمۡ حَسۡرَةٗ ثُمَّ يُغۡلَبُونَۗ وَٱلَّذِينَ كَفَرُوٓاْ إِلَىٰ جَهَنَّمَ يُحۡشَرُونَ
Allāhanu aśud'dhavannu śud'dhadinda pratyēkisuvantāgalikkāgi mattu aśud'dharannu obbara mēlobbarante esedu avarannellā ondu rāśiyāgisi narakakke kaḷisalikkāgi. Avarē nijakkū naṣṭa anubhavisuvavaru
Surah Al-Anfal, Verse 36
لِيَمِيزَ ٱللَّهُ ٱلۡخَبِيثَ مِنَ ٱلطَّيِّبِ وَيَجۡعَلَ ٱلۡخَبِيثَ بَعۡضَهُۥ عَلَىٰ بَعۡضٖ فَيَرۡكُمَهُۥ جَمِيعٗا فَيَجۡعَلَهُۥ فِي جَهَنَّمَۚ أُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡخَٰسِرُونَ
dhikkārigaḷoḍane, avaru (durmārgadinda) hin̄jaridare, hinde naḍedudellavannū avara pālige kṣamisalāguvudendu hēḷiri. Innu, avaru (hindina tappannē) punarāvartisidare, gatakāladavarige odagida gatiyu (avara mundide)
Surah Al-Anfal, Verse 37
قُل لِّلَّذِينَ كَفَرُوٓاْ إِن يَنتَهُواْ يُغۡفَرۡ لَهُم مَّا قَدۡ سَلَفَ وَإِن يَعُودُواْ فَقَدۡ مَضَتۡ سُنَّتُ ٱلۡأَوَّلِينَ
mardanavu illavāguva tanaka mattu dharmavu sampūrṇavāgi allāhanige mīsalāgi biḍuva tanaka nīvu avara virud'dha hōrāḍiri. Innu avaru (mardanadinda) dūra uḷidare, allāhanantu avaru māḍuttiruvudannellā nōḍuttiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 38
وَقَٰتِلُوهُمۡ حَتَّىٰ لَا تَكُونَ فِتۡنَةٞ وَيَكُونَ ٱلدِّينُ كُلُّهُۥ لِلَّهِۚ فَإِنِ ٱنتَهَوۡاْ فَإِنَّ ٱللَّهَ بِمَا يَعۡمَلُونَ بَصِيرٞ
ondu vēḷe avaru mukha tirugisikoṇḍare, nimage tiḷidirali – allāhanē nim'ma pōṣakanu. Avanu atyuttama pōṣakanu mattu atyuttama sahāyakanu
Surah Al-Anfal, Verse 39
وَإِن تَوَلَّوۡاْ فَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّ ٱللَّهَ مَوۡلَىٰكُمۡۚ نِعۡمَ ٱلۡمَوۡلَىٰ وَنِعۡمَ ٱلنَّصِيرُ
nimage tiḷidirali, nim'ma yud'dha sampattinalli aidanē ondu bhāgavu allāhanige, (avana) dūtarige, (nim'ma) bandhugaḷige, anātharige, baḍavarige mattu prayāṇikarige sēride. Nīvu allāhanalli nambike uḷḷavarāgiddare mattu (satya-mithyagaḷa) pratyēkateya dina hāgū eraḍu paḍegaḷu edurugoṇḍa (badryud'dhada) dina nāvu nam'ma dāsanige nīḍiddaralli (divya sahāyadalli) nambike uḷḷavarāgiddare (ī niyamavannu pālisiri). Allāhanu ellavannū māḍaballanu
Surah Al-Anfal, Verse 40
۞وَٱعۡلَمُوٓاْ أَنَّمَا غَنِمۡتُم مِّن شَيۡءٖ فَأَنَّ لِلَّهِ خُمُسَهُۥ وَلِلرَّسُولِ وَلِذِي ٱلۡقُرۡبَىٰ وَٱلۡيَتَٰمَىٰ وَٱلۡمَسَٰكِينِ وَٱبۡنِ ٱلسَّبِيلِ إِن كُنتُمۡ ءَامَنتُم بِٱللَّهِ وَمَآ أَنزَلۡنَا عَلَىٰ عَبۡدِنَا يَوۡمَ ٱلۡفُرۡقَانِ يَوۡمَ ٱلۡتَقَى ٱلۡجَمۡعَانِۗ وَٱللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيۡءٖ قَدِيرٌ
(Viśvāsigaḷē,) andu nīvu (badr maidānada) ondu koneyalliddare, avaru (śatru paḍe) innondu koneyalliddaru mattu vyāpāra taṇḍavu nimaginta taggu pradēśadallittu. Ondu vēḷe nīvu (mukhāmukhige) kāla niścayisalu horaṭiddare niścita kālada kuritu bhinnate tāḷuttiddiri. Ādare nāśavāguvavanu spaṣṭa purāveyondige nāśavāgabēku mattu baduki uḷiyuvavanu spaṣṭa purāveyondige baduki uḷiyabēkemba tanna nirdhāravannu allāhanu sādhisi tōrisa bayasiddanu. Allāhanantu khaṇḍitavāgiyū ellavannū kēḷuvavanu mattu ariyuvavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 41
إِذۡ أَنتُم بِٱلۡعُدۡوَةِ ٱلدُّنۡيَا وَهُم بِٱلۡعُدۡوَةِ ٱلۡقُصۡوَىٰ وَٱلرَّكۡبُ أَسۡفَلَ مِنكُمۡۚ وَلَوۡ تَوَاعَدتُّمۡ لَٱخۡتَلَفۡتُمۡ فِي ٱلۡمِيعَٰدِ وَلَٰكِن لِّيَقۡضِيَ ٱللَّهُ أَمۡرٗا كَانَ مَفۡعُولٗا لِّيَهۡلِكَ مَنۡ هَلَكَ عَنۢ بَيِّنَةٖ وَيَحۡيَىٰ مَنۡ حَيَّ عَنۢ بَيِّنَةٖۗ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَسَمِيعٌ عَلِيمٌ
(dūtarē,) allāhanu nimage nim'ma kanasinalli avarannu (śatru paḍeyannu) kaḍimeyāgi kāṇisiddanu – ondu vēḷe avanu nimage, avarannu bahaḷavāgi kāṇisiddare nīvellā hin̄jariyuttiddiri mattu ā (yud'dhada) viṣayadalli bhinnamata tāḷuttiddiri. Ādare allāhanu rakṣisidanu. Khaṇḍitavāgiyū avanu manadoḷagina viṣayagaḷannū aritiruttāne
Surah Al-Anfal, Verse 42
إِذۡ يُرِيكَهُمُ ٱللَّهُ فِي مَنَامِكَ قَلِيلٗاۖ وَلَوۡ أَرَىٰكَهُمۡ كَثِيرٗا لَّفَشِلۡتُمۡ وَلَتَنَٰزَعۡتُمۡ فِي ٱلۡأَمۡرِ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ سَلَّمَۚ إِنَّهُۥ عَلِيمُۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ
munde, nīvu paraspara edurādāgalū, avanu nim'ma kaṇṇugaḷige avarannu kaḍimeyāgi kāṇisidanu mattu avara kaṇṇugaḷige nim'mannu kaḍimeyāgi kāṇisidanu. Ēkendare allāhana tīrmānavu anuṣṭhānavāgalēbēku. Konege ella viṣayagaḷū allāhaneḍegē maraḷuttave
Surah Al-Anfal, Verse 43
وَإِذۡ يُرِيكُمُوهُمۡ إِذِ ٱلۡتَقَيۡتُمۡ فِيٓ أَعۡيُنِكُمۡ قَلِيلٗا وَيُقَلِّلُكُمۡ فِيٓ أَعۡيُنِهِمۡ لِيَقۡضِيَ ٱللَّهُ أَمۡرٗا كَانَ مَفۡعُولٗاۗ وَإِلَى ٱللَّهِ تُرۡجَعُ ٱلۡأُمُورُ
viśvāsigaḷē, nīvu yāvudē paḍeyannu edurisidāga, sthiravāgiri mattu nīvu vijayigaḷāgalu, padē padē allāhanannu smarisiri
Surah Al-Anfal, Verse 44
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ إِذَا لَقِيتُمۡ فِئَةٗ فَٱثۡبُتُواْ وَٱذۡكُرُواْ ٱللَّهَ كَثِيرٗا لَّعَلَّكُمۡ تُفۡلِحُونَ
hāgeyē, nīvu allāhana hāgū avana dūtara ājñāpālane māḍiri mattu paraspara jagaḷagaḷalli niratarāgabēḍi. An'yathā, nim'ma dhairya kunduvudu mattu nim'ma śaktiyu naṣṭavāguvudu. Nīvu sahanaśīlarāgiri. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu sahana śīlara jotegiruttāne
Surah Al-Anfal, Verse 45
وَأَطِيعُواْ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥ وَلَا تَنَٰزَعُواْ فَتَفۡشَلُواْ وَتَذۡهَبَ رِيحُكُمۡۖ وَٱصۡبِرُوٓاْۚ إِنَّ ٱللَّهَ مَعَ ٱلصَّـٰبِرِينَ
nīvu, janarige tōrisuvudakkāgi āḍambaradinda tam'ma maneyinda horaṭavaru hāgū allāhana mārgadinda taḍeyuvavarantāgabēḍi. Avaru māḍuttiruva ellavannū allāhanu āvarisikoṇḍiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 46
وَلَا تَكُونُواْ كَٱلَّذِينَ خَرَجُواْ مِن دِيَٰرِهِم بَطَرٗا وَرِئَآءَ ٱلنَّاسِ وَيَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِۚ وَٱللَّهُ بِمَا يَعۡمَلُونَ مُحِيطٞ
Śaitānanu avara karmagaḷannu avarige candagāṇisiruvanu mattu ‘‘indu mānavara paiki yārū nim'mannu sōlisalāraru hāgū khaṇḍitavāgiyū nānu nim'ma jotegiruvenu’’ endu hēḷiruvanu. Munde, eraḍu paḍegaḷu edurugoṇḍāga avanu tiruginintanu mattu ‘‘nānu nim'minda sampūrṇa muktanu. Nīvu kāṇadannu nānu kāṇuttiddēne. Nānantu khaṇḍita allāhanige an̄juttēne. Allāhanu tumbā kaṭhiṇa śikṣe nīḍuvavanāgiddāne’’ endanu
Surah Al-Anfal, Verse 47
وَإِذۡ زَيَّنَ لَهُمُ ٱلشَّيۡطَٰنُ أَعۡمَٰلَهُمۡ وَقَالَ لَا غَالِبَ لَكُمُ ٱلۡيَوۡمَ مِنَ ٱلنَّاسِ وَإِنِّي جَارٞ لَّكُمۡۖ فَلَمَّا تَرَآءَتِ ٱلۡفِئَتَانِ نَكَصَ عَلَىٰ عَقِبَيۡهِ وَقَالَ إِنِّي بَرِيٓءٞ مِّنكُمۡ إِنِّيٓ أَرَىٰ مَا لَا تَرَوۡنَ إِنِّيٓ أَخَافُ ٱللَّهَۚ وَٱللَّهُ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
kapaṭigaḷu hāgū managaḷalli rōga uḷḷavaru (dharma niṣṭhara kuritu) ‘‘avarannu avara dharmavu maruḷu goḷisibiṭṭide’’ ennuttāre. Allāhanalli bharavase iṭṭavanu tiḷidirali – khaṇḍitavāgiyū allāhanu tumbā pracaṇḍanū yuktivantanū āgiruttāne
Surah Al-Anfal, Verse 48
إِذۡ يَقُولُ ٱلۡمُنَٰفِقُونَ وَٱلَّذِينَ فِي قُلُوبِهِم مَّرَضٌ غَرَّ هَـٰٓؤُلَآءِ دِينُهُمۡۗ وَمَن يَتَوَكَّلۡ عَلَى ٱللَّهِ فَإِنَّ ٱللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٞ
‘malak’gaḷu dhikkārigaḷa prāṇategeyuvudannu nīvu nōḍiddare (cennāgiruttittu.) Avaru (malakgaḷu) ‘‘saviyiri, bhugilēḷuva narakāgniya hinseyannu’’ ennuttā avara mukhagaḷigū bennugaḷigū hoḍeyuttiruttāre
Surah Al-Anfal, Verse 49
وَلَوۡ تَرَىٰٓ إِذۡ يَتَوَفَّى ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ يَضۡرِبُونَ وُجُوهَهُمۡ وَأَدۡبَٰرَهُمۡ وَذُوقُواْ عَذَابَ ٱلۡحَرِيقِ
‘‘nim'ma kaigaḷu sampādisi kaḷisiruvudu idannē. Allāhanantu khaṇḍita tanna dāsara mēle an'yāya esaguvavanalla’’ (endu avaroḍane hēḷalāguvudu)
Surah Al-Anfal, Verse 50
ذَٰلِكَ بِمَا قَدَّمَتۡ أَيۡدِيكُمۡ وَأَنَّ ٱللَّهَ لَيۡسَ بِظَلَّـٰمٖ لِّلۡعَبِيدِ
avara sthitiyu phiraunana janaru hāgū avara hindinavarantide. Avaru allāhana sūcanegaḷannu dhikkarisiddaru mattu avara pāpagaḷa kāraṇa allāhanu avarannu hiḍidanu. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu bahaḷa śaktiśāliyāgiddāne hāgū bahaḷa kaṭhiṇavāgi hiḍiyuvavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 51
كَدَأۡبِ ءَالِ فِرۡعَوۡنَ وَٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِمۡۚ كَفَرُواْ بِـَٔايَٰتِ ٱللَّهِ فَأَخَذَهُمُ ٱللَّهُ بِذُنُوبِهِمۡۚ إِنَّ ٱللَّهَ قَوِيّٞ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
idēkendare, ondu janāṅgavu tānē tanna antaraṅgavannu badalisuva tanaka allāhanu ā janāṅgakke tānu nīḍiruva anugrahavannu badalisuvudilla. Allāhanu ellavannū kēḷuvavanū aritiruvavanū āgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 52
ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ لَمۡ يَكُ مُغَيِّرٗا نِّعۡمَةً أَنۡعَمَهَا عَلَىٰ قَوۡمٍ حَتَّىٰ يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنفُسِهِمۡ وَأَنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٞ
Avara sthitiyu phiraunana janaru hāgū avara hindinavarantide. Avaru tam'ma oḍeyana sūcanegaḷannu dhikkarisidaru. Konege avara pāpagaḷa kāraṇa nāvu avarannu nāśagoḷisidevu mattu phiraunana janarannu muḷugisi biṭṭevu. Avarellarū akramigaḷāgiddaru
Surah Al-Anfal, Verse 53
كَدَأۡبِ ءَالِ فِرۡعَوۡنَ وَٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِمۡۚ كَذَّبُواْ بِـَٔايَٰتِ رَبِّهِمۡ فَأَهۡلَكۡنَٰهُم بِذُنُوبِهِمۡ وَأَغۡرَقۡنَآ ءَالَ فِرۡعَوۡنَۚ وَكُلّٞ كَانُواْ ظَٰلِمِينَ
khaṇḍitavāgiyū, dhikkārigaḷē allāhana dr̥ṣṭiyalli atyanta nīca jīvigaḷāgiddāre. Avaru (satyavannu) nambuvudilla
Surah Al-Anfal, Verse 54
إِنَّ شَرَّ ٱلدَّوَآبِّ عِندَ ٱللَّهِ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ فَهُمۡ لَا يُؤۡمِنُونَ
nīvu avarinda karārannu paḍediruviri. Ādare pratibāriyū avaru tam'ma karārannu muridu hākuttāre. Avaru (allāhanige) an̄juvudilla
Surah Al-Anfal, Verse 55
ٱلَّذِينَ عَٰهَدتَّ مِنۡهُمۡ ثُمَّ يَنقُضُونَ عَهۡدَهُمۡ فِي كُلِّ مَرَّةٖ وَهُمۡ لَا يَتَّقُونَ
avaru yud'dhadalli nim'ma vaśakke sikkidare, avara mūlaka, avara hindiruva itararige pāṭhavāguvante avara jote vyavaharisiri – avaru pāṭhakaliyabahudu
Surah Al-Anfal, Verse 56
فَإِمَّا تَثۡقَفَنَّهُمۡ فِي ٱلۡحَرۡبِ فَشَرِّدۡ بِهِم مَّنۡ خَلۡفَهُمۡ لَعَلَّهُمۡ يَذَّكَّرُونَ
yāvudādarū janāṅgadinda nimage mōsada bhayaviddare, samāna pratikramavāgi (avara sandhānavannu) avareḍege esedu biḍiri. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu van̄cakarannu meccuvudilla
Surah Al-Anfal, Verse 57
وَإِمَّا تَخَافَنَّ مِن قَوۡمٍ خِيَانَةٗ فَٱنۢبِذۡ إِلَيۡهِمۡ عَلَىٰ سَوَآءٍۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ ٱلۡخَآئِنِينَ
tāvu geddubiṭṭevendu dhikkārigaḷu bhāvisadirali. Khaṇḍitavāgiyū (satya dharmavannu) avarendū sōlisalāraru
Surah Al-Anfal, Verse 58
وَلَا يَحۡسَبَنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ سَبَقُوٓاْۚ إِنَّهُمۡ لَا يُعۡجِزُونَ
nīvu avarannu edurisalu, nimage sādhyaviruvaṣṭu śaktiyondige hāgū paḷagida kuduregaḷondige sadā sannad'dharāgiri. Ī mūlaka nīvu allāhana śatrugaḷannu, nim'ma śatrugaḷannu mattu avarallade – nimage tiḷidillada hāgū allāhanige tiḷidiruva itararannu (itara śatrugaḷannu) – hedarisabahudu. Nīvu allāhana mārgadalli kharcu māḍuva pratiyondu vastuvina sampūrṇa pratiphalavannu nimage nīḍalāguvudu mattu nimage kin̄cittū an'yāyavāgadu
Surah Al-Anfal, Verse 59
وَأَعِدُّواْ لَهُم مَّا ٱسۡتَطَعۡتُم مِّن قُوَّةٖ وَمِن رِّبَاطِ ٱلۡخَيۡلِ تُرۡهِبُونَ بِهِۦ عَدُوَّ ٱللَّهِ وَعَدُوَّكُمۡ وَءَاخَرِينَ مِن دُونِهِمۡ لَا تَعۡلَمُونَهُمُ ٱللَّهُ يَعۡلَمُهُمۡۚ وَمَا تُنفِقُواْ مِن شَيۡءٖ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ يُوَفَّ إِلَيۡكُمۡ وَأَنتُمۡ لَا تُظۡلَمُونَ
(dūtarē,) ondu vēḷe avaru (śatrugaḷu) śāntiya olavu tōridare, nīvu adakke olavu tōriri mattu allāhana mēle bharavase iḍiri. Avanu khaṇḍita ellavannū kēḷuvavanu mattu ellavannū ballavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 60
۞وَإِن جَنَحُواْ لِلسَّلۡمِ فَٱجۡنَحۡ لَهَا وَتَوَكَّلۡ عَلَى ٱللَّهِۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلۡعَلِيمُ
Innu avaru nim'mannu van̄cisuva saṅkalpa māḍiddarū nimage (nim'ma neravige)khaṇḍitavāgiyū allāhanē sāku. Nimage, tanna neravina mūlaka hāgū viśvāsigaḷa mūlaka sadā bala odagisuttā bandiruvavanu avanē
Surah Al-Anfal, Verse 61
وَإِن يُرِيدُوٓاْ أَن يَخۡدَعُوكَ فَإِنَّ حَسۡبَكَ ٱللَّهُۚ هُوَ ٱلَّذِيٓ أَيَّدَكَ بِنَصۡرِهِۦ وَبِٱلۡمُؤۡمِنِينَ
mattu avara (viśvāsigaḷa) manas'sugaḷalli paraspara prītiyannu beḷesidavanū avanē. Nīvu bhūmiyallina sampūrṇa sampattannu vyayisiddarū avara manas'sugaḷalli paraspara prītiyannu beḷesalu nimage sādhyavāguttiralilla. Nijakkū allāhanē avara naḍuve prītiyannu beḷesidanu. Khaṇḍitavāgiyū avanu atyanta prabalanū yuktivantanū āgiruvanu
Surah Al-Anfal, Verse 62
وَأَلَّفَ بَيۡنَ قُلُوبِهِمۡۚ لَوۡ أَنفَقۡتَ مَا فِي ٱلۡأَرۡضِ جَمِيعٗا مَّآ أَلَّفۡتَ بَيۡنَ قُلُوبِهِمۡ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ أَلَّفَ بَيۡنَهُمۡۚ إِنَّهُۥ عَزِيزٌ حَكِيمٞ
dūtarē, nimage mattu nim'ma anuyāyigaḷāgiruva viśvāsigaḷige allāhanē sāku
Surah Al-Anfal, Verse 63
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّبِيُّ حَسۡبُكَ ٱللَّهُ وَمَنِ ٱتَّبَعَكَ مِنَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ
dūtarē, viśvāsigaḷannu yud'dhakke sannad'dhagoḷisiri. Nim'malli ippattu mandi sahana śīlariddare avaru innūru mandiyannu sōlisuvaru mattu nim'malli nūru janariddare, avaru sāvira dhikkārigaḷannu sōlisuvaru – ēkendare avaru (dhikkārigaḷu) tiḷuvaḷike illadavarāgiddāre
Surah Al-Anfal, Verse 64
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّبِيُّ حَرِّضِ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ عَلَى ٱلۡقِتَالِۚ إِن يَكُن مِّنكُمۡ عِشۡرُونَ صَٰبِرُونَ يَغۡلِبُواْ مِاْئَتَيۡنِۚ وَإِن يَكُن مِّنكُم مِّاْئَةٞ يَغۡلِبُوٓاْ أَلۡفٗا مِّنَ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِأَنَّهُمۡ قَوۡمٞ لَّا يَفۡقَهُونَ
idīga allāhanu nim'ma hoṇeyannu haguragoḷisuttāne – nim'malli daurbalyaviruvudannu avanu ballanu. Nim'malli nūru jana sahanaśīlariddare, avaru innūru mandiyannu sōlisuvaru mattu nim'malli sāvira janariddare avaru allāhana sam'matiyinda eraḍu sāvira mandiyannu sōlisuvaru. Allāhanu sahana śīlara jotegiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 65
ٱلۡـَٰٔنَ خَفَّفَ ٱللَّهُ عَنكُمۡ وَعَلِمَ أَنَّ فِيكُمۡ ضَعۡفٗاۚ فَإِن يَكُن مِّنكُم مِّاْئَةٞ صَابِرَةٞ يَغۡلِبُواْ مِاْئَتَيۡنِۚ وَإِن يَكُن مِّنكُمۡ أَلۡفٞ يَغۡلِبُوٓاْ أَلۡفَيۡنِ بِإِذۡنِ ٱللَّهِۗ وَٱللَّهُ مَعَ ٱلصَّـٰبِرِينَ
bhūmiyalli sākaṣṭu niyantraṇa sādhisuva tanaka, tanna baḷiyalli kaidigaḷannu iṭṭukoḷḷuvudu obba dūtanige bhūṣaṇavalla. Nīvu (janaru) ihalōkada lābhavannu bayasuttīri. Allāhanu paralōkavannu bayasuttāne. Allāhanu bahaḷa prabalanū yuktivantanū āgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 66
مَا كَانَ لِنَبِيٍّ أَن يَكُونَ لَهُۥٓ أَسۡرَىٰ حَتَّىٰ يُثۡخِنَ فِي ٱلۡأَرۡضِۚ تُرِيدُونَ عَرَضَ ٱلدُّنۡيَا وَٱللَّهُ يُرِيدُ ٱلۡأٓخِرَةَۗ وَٱللَّهُ عَزِيزٌ حَكِيمٞ
allāhana kaḍeyinda modalē likhita tīrmānavondu illadiruttiddare, nīvu (kaidigaḷannu) iṭṭukoṇḍiddakkāgi ondu bhārī śikṣeyu nim'mannu āvarisuttittu
Surah Al-Anfal, Verse 67
لَّوۡلَا كِتَٰبٞ مِّنَ ٱللَّهِ سَبَقَ لَمَسَّكُمۡ فِيمَآ أَخَذۡتُمۡ عَذَابٌ عَظِيمٞ
Idīga yud'dha sampādaneyāgi nimage doretiruvudalli sam'mata hāgū śud'dhavāgiruvudannu tinniri. Jotege allāhanige an̄juttaliri. Khaṇḍitavāgiyū allāhanu kṣamisuvavanu mattu karuṇāmayiyāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 68
فَكُلُواْ مِمَّا غَنِمۡتُمۡ حَلَٰلٗا طَيِّبٗاۚ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَۚ إِنَّ ٱللَّهَ غَفُورٞ رَّحِيمٞ
dūtarē, nim'ma kaiyalli kaidigaḷāgiruvavaroḍane, hēḷiri; ‘‘nim'ma manas'sugaḷalli oḷitēnādarū iruvudannu allāhanu gurutisidare, nim'minda ēnannu paḍeyalāgideyō adakkinta uttamavādudannu avanu nimage nīḍuvanu mattu avanu nim'mannu kṣamisuvanu. Allāhanu tumbā kṣamāśīlanū karuṇāmayiyū āgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 69
يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّبِيُّ قُل لِّمَن فِيٓ أَيۡدِيكُم مِّنَ ٱلۡأَسۡرَىٰٓ إِن يَعۡلَمِ ٱللَّهُ فِي قُلُوبِكُمۡ خَيۡرٗا يُؤۡتِكُمۡ خَيۡرٗا مِّمَّآ أُخِذَ مِنكُمۡ وَيَغۡفِرۡ لَكُمۡۚ وَٱللَّهُ غَفُورٞ رَّحِيمٞ
innu avaru nim'mannu van̄cisuva saṅkalpa māḍiddare, (nimage tiḷidirali;) ī hinde avaru allāhanannu van̄cisiruvaru. Konege, avanu avarannu nim'ma vaśakke koṭṭanu. Allāhanu ellavannū ballavanu mattu yuktivantanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 70
وَإِن يُرِيدُواْ خِيَانَتَكَ فَقَدۡ خَانُواْ ٱللَّهَ مِن قَبۡلُ فَأَمۡكَنَ مِنۡهُمۡۗ وَٱللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ
khaṇḍitavāgiyū, viśvāsigaḷu, valasigaru mattu tam'ma sampattugaḷondige hāgū tam'ma jīvagaḷondige allāhana mārgadalli hōrāḍidavaru, āśraya odagisidavaru mattu neravādavaru – avarē paraspara āptamitraru. Innu, viśvāsigaḷāgiddarū valase hōgadavaru – valase hōguva tanaka avara jote nimage yāva naṇṭū illa. Innu avaru dharmada viṣayadalli nim'ma neravu bayasidare, neravu nīḍuvudu nim'ma kartavyavāgide – ādare, yāva janāṅgada hāgū nim'ma naḍuve karāru ideyō avara virud'dhavalla. Nīvu māḍuttiruva ellavannū allāhanu nōḍuttiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 71
إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَهَاجَرُواْ وَجَٰهَدُواْ بِأَمۡوَٰلِهِمۡ وَأَنفُسِهِمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ وَٱلَّذِينَ ءَاوَواْ وَّنَصَرُوٓاْ أُوْلَـٰٓئِكَ بَعۡضُهُمۡ أَوۡلِيَآءُ بَعۡضٖۚ وَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَلَمۡ يُهَاجِرُواْ مَا لَكُم مِّن وَلَٰيَتِهِم مِّن شَيۡءٍ حَتَّىٰ يُهَاجِرُواْۚ وَإِنِ ٱسۡتَنصَرُوكُمۡ فِي ٱلدِّينِ فَعَلَيۡكُمُ ٱلنَّصۡرُ إِلَّا عَلَىٰ قَوۡمِۭ بَيۡنَكُمۡ وَبَيۡنَهُم مِّيثَٰقٞۗ وَٱللَّهُ بِمَا تَعۡمَلُونَ بَصِيرٞ
dhikkārigaḷu parasparara pōṣakarāgiruttāre. Nīvu hāge māḍadiddare bhūmiyalli vyāpaka gondala hāgū bhārī aśānti uṇṭāguvudu
Surah Al-Anfal, Verse 72
وَٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بَعۡضُهُمۡ أَوۡلِيَآءُ بَعۡضٍۚ إِلَّا تَفۡعَلُوهُ تَكُن فِتۡنَةٞ فِي ٱلۡأَرۡضِ وَفَسَادٞ كَبِيرٞ
viśvāsaviṭṭavaru mattu allāhana mārgadalli valase hōdavaru hāgū hōrāḍidavaru mattu āśraya nīḍidavaru hāgū neravādavaru – avarē naija viśvāsigaḷu. Avarige kṣame ide hāgū gauravānvita āhāra sigalide
Surah Al-Anfal, Verse 73
وَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَهَاجَرُواْ وَجَٰهَدُواْ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ وَٱلَّذِينَ ءَاوَواْ وَّنَصَرُوٓاْ أُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُؤۡمِنُونَ حَقّٗاۚ لَّهُم مَّغۡفِرَةٞ وَرِزۡقٞ كَرِيمٞ
Ā baḷika viśvāsigaḷādavaru, valase hōdavaru mattu nim'ma jote sēri hōrāḍidavaru – avarē nim'mavaru. Ādare allāhana granthada prakāra, rakta sambandhigaḷu paraspara heccina hakkudārarāgiruttāre. Allāhanantu khaṇḍitavāgiyū ella viṣayagaḷannū ballavanāgiddāne
Surah Al-Anfal, Verse 74
وَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ مِنۢ بَعۡدُ وَهَاجَرُواْ وَجَٰهَدُواْ مَعَكُمۡ فَأُوْلَـٰٓئِكَ مِنكُمۡۚ وَأُوْلُواْ ٱلۡأَرۡحَامِ بَعۡضُهُمۡ أَوۡلَىٰ بِبَعۡضٖ فِي كِتَٰبِ ٱللَّهِۚ إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمُۢ
(bahu dēvārādhakarē,) nālku tiṅgaḷa kāla nīvu bhūmiyalli dhārāḷa tirugāḍiri. Ādare nimage tiḷidirali – allāhanannu sōlisalu nim'mindāgadu. Nijavāgi allāhanē dhikkārigaḷannu apamānitarāgisaliddāne
Surah Al-Anfal, Verse 75