Surah Ar-Rad - Malayalam Translation by Muhammad Karakunnu And Vanidas Elayavoor
الٓمٓرۚ تِلۡكَ ءَايَٰتُ ٱلۡكِتَٰبِۗ وَٱلَّذِيٓ أُنزِلَ إِلَيۡكَ مِن رَّبِّكَ ٱلۡحَقُّ وَلَٰكِنَّ أَكۡثَرَ ٱلنَّاسِ لَا يُؤۡمِنُونَ
aliph - lāṁ - mīṁ - ṟā'a. it vēdapustakattile vacanaṅṅaḷāṇ. ninṟe nāthanil ninn ninakk avatariccat. tīrttuṁ satyamāṇit. eṅkiluṁ janaṅṅaḷilēṟeppēruṁ viśvasikkunnavaralla
Surah Ar-Rad, Verse 1
ٱللَّهُ ٱلَّذِي رَفَعَ ٱلسَّمَٰوَٰتِ بِغَيۡرِ عَمَدٖ تَرَوۡنَهَاۖ ثُمَّ ٱسۡتَوَىٰ عَلَى ٱلۡعَرۡشِۖ وَسَخَّرَ ٱلشَّمۡسَ وَٱلۡقَمَرَۖ كُلّٞ يَجۡرِي لِأَجَلٖ مُّسَمّٗىۚ يُدَبِّرُ ٱلۡأَمۡرَ يُفَصِّلُ ٱلۡأٓيَٰتِ لَعَلَّكُم بِلِقَآءِ رَبِّكُمۡ تُوقِنُونَ
niṅṅaḷ kāṇunna tāṅṅeānnumillāte ākāśaṅṅaḷe uyarttinirttiyavan allāhuvāṇ. pinne avan sinhāsanasthanāyi. avan sūrya candranmāre adhīnappeṭuttiyirikkunnu. ellāṁ niścita kālaparidhiyil cariccukeāṇṭirikkukayāṇ. avan kāryaṅṅaḷellāṁ niyantriccukeāṇṭirikkunnu. ī teḷivukaḷellāṁ vivariccutarikayuṁ ceyyunnu. niṅṅaḷuṭe nāthanumāyi sandhikkunnatine sambandhicc niṅṅaḷ dr̥ḍhabēādhyamuḷḷavarākān
Surah Ar-Rad, Verse 2
وَهُوَ ٱلَّذِي مَدَّ ٱلۡأَرۡضَ وَجَعَلَ فِيهَا رَوَٰسِيَ وَأَنۡهَٰرٗاۖ وَمِن كُلِّ ٱلثَّمَرَٰتِ جَعَلَ فِيهَا زَوۡجَيۡنِ ٱثۡنَيۡنِۖ يُغۡشِي ٱلَّيۡلَ ٱلنَّهَارَۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّقَوۡمٖ يَتَفَكَّرُونَ
avanāṇ ī bhūmiye viśālamākkiyat. avanatil nīṅṅippēākātta parvataṅṅaḷuṇṭākki; nadikaḷuṁ. avan tanne ellā paḻaṅṅaḷiluṁ īraṇṭ iṇakaḷe sr̥ṣṭiccu. avan rāv keāṇṭ pakaline mūṭunnu. cintikkunna janattin itileākkeyuṁ aṭayāḷaṅṅaḷuṇṭ
Surah Ar-Rad, Verse 3
وَفِي ٱلۡأَرۡضِ قِطَعٞ مُّتَجَٰوِرَٰتٞ وَجَنَّـٰتٞ مِّنۡ أَعۡنَٰبٖ وَزَرۡعٞ وَنَخِيلٞ صِنۡوَانٞ وَغَيۡرُ صِنۡوَانٖ يُسۡقَىٰ بِمَآءٖ وَٰحِدٖ وَنُفَضِّلُ بَعۡضَهَا عَلَىٰ بَعۡضٖ فِي ٱلۡأُكُلِۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّقَوۡمٖ يَعۡقِلُونَ
bhūmiyil aṭuttaṭuttuḷḷa khaṇḍaṅṅaḷuṇṭ. muntirittēāppukaḷuṇṭ. kr̥ṣiyuṇṭ. oṟṟayāyuṁ kūṭṭāyuṁ vaḷarunna īttappanakaḷuṇṭ. ellāṟṟineyuṁ nanaykkunnat orē veḷḷamāṇ. enniṭṭuṁ cila paḻaṅṅaḷuṭe ruci maṟṟucilatinṟētinekkāḷ nāṁ viśiṣṭamākkiyirikkunnu. cintikkunna janattin itileākkeyuṁ dhārāḷaṁ dr̥ṣṭāntaṅṅaḷuṇṭ
Surah Ar-Rad, Verse 4
۞وَإِن تَعۡجَبۡ فَعَجَبٞ قَوۡلُهُمۡ أَءِذَا كُنَّا تُرَٰبًا أَءِنَّا لَفِي خَلۡقٖ جَدِيدٍۗ أُوْلَـٰٓئِكَ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِرَبِّهِمۡۖ وَأُوْلَـٰٓئِكَ ٱلۡأَغۡلَٰلُ فِيٓ أَعۡنَاقِهِمۡۖ وَأُوْلَـٰٓئِكَ أَصۡحَٰبُ ٱلنَّارِۖ هُمۡ فِيهَا خَٰلِدُونَ
nī adbhutappeṭunnuveṅkil janattinṟe ī vākkāṇ ēṟe adbhutakaramāyiṭṭuḷḷat: "nāṁ mariccu maṇṇāyikkaḻiññāl vīṇṭuṁ pututāyi sr̥ṣṭikkappeṭumennēā?” avarāṇ taṅṅaḷuṭe nāthanil aviśvasiccavar. avaruṭe kaṇṭhaṅṅaḷil caṅṅalakaḷuṇṭ. narakāvakāśikaḷuṁ avar tanne. avaratil nityavāsikaḷāyirikkuṁ
Surah Ar-Rad, Verse 5
وَيَسۡتَعۡجِلُونَكَ بِٱلسَّيِّئَةِ قَبۡلَ ٱلۡحَسَنَةِ وَقَدۡ خَلَتۡ مِن قَبۡلِهِمُ ٱلۡمَثُلَٰتُۗ وَإِنَّ رَبَّكَ لَذُو مَغۡفِرَةٖ لِّلنَّاسِ عَلَىٰ ظُلۡمِهِمۡۖ وَإِنَّ رَبَّكَ لَشَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ
ikkūṭṭar ninnēāṭ nanmakku mumpe tinmakkāyi tiṭukkaṁ kūṭṭunnu. ennāl ivarkku mump guṇapāṭhamuḷkkeāḷḷunna śikṣakaḷ etrayēā kaḻiññupēāyiṭṭuṇṭ. janaṁ atikramaṁ kāṇicciṭṭuṁ ninṟe nāthan avarkk ēṟe māppēkiyiṭṭumuṇṭ. ninṟe nāthan kaṭhinamāyi śikṣikkunnavanumāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 6
وَيَقُولُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ لَوۡلَآ أُنزِلَ عَلَيۡهِ ءَايَةٞ مِّن رَّبِّهِۦٓۗ إِنَّمَآ أَنتَ مُنذِرٞۖ وَلِكُلِّ قَوۡمٍ هَادٍ
satyaniṣēdhikaḷ cēādikkunnu: "iyāḷkk iyāḷuṭe nāthanil ninn oru dr̥ṣṭāntavuṁ iṟakkikkiṭṭāttatent?” ennāl nī oru munnaṟiyippukāran mātramāṇ. ellā janatakkumuṇṭ oru vaḻikāṭṭi
Surah Ar-Rad, Verse 7
ٱللَّهُ يَعۡلَمُ مَا تَحۡمِلُ كُلُّ أُنثَىٰ وَمَا تَغِيضُ ٱلۡأَرۡحَامُ وَمَا تَزۡدَادُۚ وَكُلُّ شَيۡءٍ عِندَهُۥ بِمِقۡدَارٍ
ōrēā strīyuṁ garbhāśayattil cumakkunnatentenn allāhu aṟiyunnu. garbhāśayaṅṅaḷ kuṟav varuttunnatuṁ adhikarippikkunnatuṁ avannaṟiyāṁ. ellā kāryaṅṅaḷkkuṁ avanṟeyaṭutt vyaktamāya vyavasthakaḷuṇṭ
Surah Ar-Rad, Verse 8
عَٰلِمُ ٱلۡغَيۡبِ وَٱلشَّهَٰدَةِ ٱلۡكَبِيرُ ٱلۡمُتَعَالِ
avan oḷiññatuṁ teḷiññatuṁ aṟiyunnavanāṇ. mahānuṁ unnatanumāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 9
سَوَآءٞ مِّنكُم مَّنۡ أَسَرَّ ٱلۡقَوۡلَ وَمَن جَهَرَ بِهِۦ وَمَنۡ هُوَ مُسۡتَخۡفِۭ بِٱلَّيۡلِ وَسَارِبُۢ بِٱلنَّهَارِ
niṅṅaḷile melle sansārikkunnavanuṁ uṟakke sansārikkunnavanuṁ rāvil maṟaññirikkunnavanuṁ pakalil iṟaṅṅinaṭakkunnavanumellāṁ avane sambandhicciṭattēāḷaṁ samamāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 10
لَهُۥ مُعَقِّبَٰتٞ مِّنۢ بَيۡنِ يَدَيۡهِ وَمِنۡ خَلۡفِهِۦ يَحۡفَظُونَهُۥ مِنۡ أَمۡرِ ٱللَّهِۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُغَيِّرُ مَا بِقَوۡمٍ حَتَّىٰ يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنفُسِهِمۡۗ وَإِذَآ أَرَادَ ٱللَّهُ بِقَوۡمٖ سُوٓءٗا فَلَا مَرَدَّ لَهُۥۚ وَمَا لَهُم مِّن دُونِهِۦ مِن وَالٍ
ellā ōrēā manuṣyanṟeyuṁ munniluṁ pinniluṁ avannāyi niyēāgikkappeṭṭa mēlnēāṭṭakkāruṇṭ. allāhuvinṟe kalpana prakāraṁ avaravane śrad'dhiccukeāṇṭirikkunnu. allāhu oru janatayuṭeyuṁ avasthayil māṟṟaṁ varuttukayilla; avar taṅṅaḷuṭe sthiti svayaṁ māṟṟunvare. ennāl allāhu oru janatakk valla duritavuṁ varuttānuddēśiccāl ārkkuṁ at taṭukkānāvilla. avanekkūṭāte avarkk rakṣakanumilla
Surah Ar-Rad, Verse 11
هُوَ ٱلَّذِي يُرِيكُمُ ٱلۡبَرۡقَ خَوۡفٗا وَطَمَعٗا وَيُنشِئُ ٱلسَّحَابَ ٱلثِّقَالَ
pēṭiyuṁ pratīkṣayumuṇṭākkunna minnalppiṇar niṅṅaḷkku kāṇiccutarunnat avanāṇ. jalavāhinikaḷāya kanatta kārmēghaṅṅaḷuṇṭākkunnatuṁ avan tanne
Surah Ar-Rad, Verse 12
وَيُسَبِّحُ ٱلرَّعۡدُ بِحَمۡدِهِۦ وَٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ مِنۡ خِيفَتِهِۦ وَيُرۡسِلُ ٱلصَّوَٰعِقَ فَيُصِيبُ بِهَا مَن يَشَآءُ وَهُمۡ يُجَٰدِلُونَ فِي ٱللَّهِ وَهُوَ شَدِيدُ ٱلۡمِحَالِ
iṭinādaṁ avane stuticcukeāṇṭ avanṟe viśud'dhiye vāḻttunnu. avane sambandhicca bhayattāl malakkukaḷuṁ atutanne ceyyunnu. avan ghēāragarjanamuḷḷa iṭivāḷukaḷayakkunnu. aṅṅane avar allāhuvinṟe kāryattil tarkkiccukeāṇṭirikke avanuddēśikkunnavaril at patikkunnu. atiśaktamāyi tantraṁ prayēāgikkunnavanāṇavan
Surah Ar-Rad, Verse 13
لَهُۥ دَعۡوَةُ ٱلۡحَقِّۚ وَٱلَّذِينَ يَدۡعُونَ مِن دُونِهِۦ لَا يَسۡتَجِيبُونَ لَهُم بِشَيۡءٍ إِلَّا كَبَٰسِطِ كَفَّيۡهِ إِلَى ٱلۡمَآءِ لِيَبۡلُغَ فَاهُ وَمَا هُوَ بِبَٰلِغِهِۦۚ وَمَا دُعَآءُ ٱلۡكَٰفِرِينَ إِلَّا فِي ضَلَٰلٖ
avanēāṭuḷḷatumātramāṇ yathārtha prārthana. avanekkūṭāte ikkūṭṭar ārēāṭeākke prārthiccukeāṇṭirikkunnuvēā avarkkeānnuṁ oruttaravuṁ nalkānāvilla. veḷḷattilēkk irukaikaḷuṁ nīṭṭi at vāyilettān kāttirikkunnavaneppēāleyāṇavar. veḷḷaṁ aṅṅēāṭṭettukayillallēā. satyaniṣēdhikaḷuṭe prārthana pūrṇamāyuṁ pāḻāyatutanne
Surah Ar-Rad, Verse 14
وَلِلَّهِۤ يَسۡجُدُۤ مَن فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ طَوۡعٗا وَكَرۡهٗا وَظِلَٰلُهُم بِٱلۡغُدُوِّ وَٱلۡأٓصَالِ۩
ākāśabhūmikaḷiluḷḷavareākkeyuṁ iṣṭattēāṭeyēā nirbandhitamāyēā sāṣṭāṅgaṁ ceytukeāṇṭirikkunnatuṁ allāhuvināṇ. avaruṭe niḻalukaḷ pēāluṁ rāvileyuṁ vaikunnēravuṁ atutanne ceyyunnu
Surah Ar-Rad, Verse 15
قُلۡ مَن رَّبُّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ قُلِ ٱللَّهُۚ قُلۡ أَفَٱتَّخَذۡتُم مِّن دُونِهِۦٓ أَوۡلِيَآءَ لَا يَمۡلِكُونَ لِأَنفُسِهِمۡ نَفۡعٗا وَلَا ضَرّٗاۚ قُلۡ هَلۡ يَسۡتَوِي ٱلۡأَعۡمَىٰ وَٱلۡبَصِيرُ أَمۡ هَلۡ تَسۡتَوِي ٱلظُّلُمَٰتُ وَٱلنُّورُۗ أَمۡ جَعَلُواْ لِلَّهِ شُرَكَآءَ خَلَقُواْ كَخَلۡقِهِۦ فَتَشَٰبَهَ ٱلۡخَلۡقُ عَلَيۡهِمۡۚ قُلِ ٱللَّهُ خَٰلِقُ كُلِّ شَيۡءٖ وَهُوَ ٱلۡوَٰحِدُ ٱلۡقَهَّـٰرُ
cēādikkuka: ārāṇ ākāśabhūmikaḷuṭe nāthan! paṟayuka: allāhu. avarēāṭ paṟayuka: enniṭṭuṁ svantattinupēāluṁ guṇamēā dēāṣamēā varuttānāvāttavareyāṇēā niṅṅaḷ allāhuvekkūṭāte rakṣādhikārikaḷākkiyirikkunnat? cēādikkuka: kaṇṇupeāṭṭanuṁ kāḻcayuḷḷavanuṁ orupēāleyāṇēā? iruḷuṁ veḷiccavuṁ samamāṇēā? atalla; avaruṭe sāṅkalpika sahadaivaṅṅaḷ allāhu sr̥ṣṭikkunnatupēālettanne sr̥ṣṭi naṭattukayuṁ atukaṇṭ iruvibhāgattinṟeyuṁ sr̥ṣṭikaḷavarkk tiriccaṟiyātāvukayumāṇēā uṇṭāyat? paṟayuka: ellā vastukkaḷuṭeyuṁ sraṣṭāv allāhuvāṇ. avan ēkanuṁ ellāṟṟineyuṁ atijayikkunnavanumāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 16
أَنزَلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءٗ فَسَالَتۡ أَوۡدِيَةُۢ بِقَدَرِهَا فَٱحۡتَمَلَ ٱلسَّيۡلُ زَبَدٗا رَّابِيٗاۖ وَمِمَّا يُوقِدُونَ عَلَيۡهِ فِي ٱلنَّارِ ٱبۡتِغَآءَ حِلۡيَةٍ أَوۡ مَتَٰعٖ زَبَدٞ مِّثۡلُهُۥۚ كَذَٰلِكَ يَضۡرِبُ ٱللَّهُ ٱلۡحَقَّ وَٱلۡبَٰطِلَۚ فَأَمَّا ٱلزَّبَدُ فَيَذۡهَبُ جُفَآءٗۖ وَأَمَّا مَا يَنفَعُ ٱلنَّاسَ فَيَمۡكُثُ فِي ٱلۡأَرۡضِۚ كَذَٰلِكَ يَضۡرِبُ ٱللَّهُ ٱلۡأَمۡثَالَ
avan mānattuninnu veḷḷamiṟakki. aṅṅane aruvikaḷilūṭe avayuṭe valuppattinṟe tēātanusaricc ateāḻuki. ā pravāhattinṟe uparitalattil patayuṇṭ. ābharaṇaṅṅaḷēā upakaraṇaṅṅaḷēā uṇṭākkānāyi avar tīyiliṭṭurukkunnavayilninnuṁ itupēāluḷḷa patayuṇṭākāṟuṇṭ. ivvidhamāṇ allāhu satyatteyuṁ asatyatteyuṁ upamikkunnat. ennāl ā pata vaṟṟippēākunnu. janaṅṅaḷkkupakarikkunnat bhūmiyil bākkiyāvukayuṁ ceyyuṁ. avvidhaṁ allāhu udāharaṇaṅṅaḷ samarppikkunnu
Surah Ar-Rad, Verse 17
لِلَّذِينَ ٱسۡتَجَابُواْ لِرَبِّهِمُ ٱلۡحُسۡنَىٰۚ وَٱلَّذِينَ لَمۡ يَسۡتَجِيبُواْ لَهُۥ لَوۡ أَنَّ لَهُم مَّا فِي ٱلۡأَرۡضِ جَمِيعٗا وَمِثۡلَهُۥ مَعَهُۥ لَٱفۡتَدَوۡاْ بِهِۦٓۚ أُوْلَـٰٓئِكَ لَهُمۡ سُوٓءُ ٱلۡحِسَابِ وَمَأۡوَىٰهُمۡ جَهَنَّمُۖ وَبِئۡسَ ٱلۡمِهَادُ
taṅṅaḷuṭe nāthanṟe kṣaṇaṁ svīkariccavarkk ellā nanmayumuṇṭ. avanṟe kṣaṇaṁ svīkarikkāttavarēā, avarkk bhūmiyiluḷḷa sakalatuṁ atēāṭeāppaṁ atra vēṟeyuṁ uṇṭāyāl pēāluṁ śikṣa oḻivākān ateākkeyuṁ avar piḻayāyi oṭukkumāyirunnu. avarkkāṇ kaṭutta vicāraṇayuḷḷat. avaruṭe tāvaḷaṁ narakamāṇ. etra cītta saṅkētaṁ
Surah Ar-Rad, Verse 18
۞أَفَمَن يَعۡلَمُ أَنَّمَآ أُنزِلَ إِلَيۡكَ مِن رَّبِّكَ ٱلۡحَقُّ كَمَنۡ هُوَ أَعۡمَىٰٓۚ إِنَّمَا يَتَذَكَّرُ أُوْلُواْ ٱلۡأَلۡبَٰبِ
appēāḷ ninṟe nāthan ninakkiṟakkittannat satyamāṇenn aṟiyunnavan kuruṭaneppēāleyākumēā? vicāraśālikaḷ mātramē kāryaṅṅaḷ nannāyi manas'silākkukayuḷḷū
Surah Ar-Rad, Verse 19
ٱلَّذِينَ يُوفُونَ بِعَهۡدِ ٱللَّهِ وَلَا يَنقُضُونَ ٱلۡمِيثَٰقَ
allāhuvēāṭuḷḷa vāgdānaṁ pūrṇamāyuṁ niṟavēṟṟunnavarāṇavar. karār laṅghikkāttavaruṁ
Surah Ar-Rad, Verse 20
وَٱلَّذِينَ يَصِلُونَ مَآ أَمَرَ ٱللَّهُ بِهِۦٓ أَن يُوصَلَ وَيَخۡشَوۡنَ رَبَّهُمۡ وَيَخَافُونَ سُوٓءَ ٱلۡحِسَابِ
cērttuvekkān allāhu kalpicca bandhaṅṅaḷeyeākke kūṭṭiyiṇakkunnavarāṇavar. taṅṅaḷuṭe nāthane bhayappeṭunnavaruṁ. kaṭutta vicāraṇaye pēṭikkunnavarumāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 21
وَٱلَّذِينَ صَبَرُواْ ٱبۡتِغَآءَ وَجۡهِ رَبِّهِمۡ وَأَقَامُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَأَنفَقُواْ مِمَّا رَزَقۡنَٰهُمۡ سِرّٗا وَعَلَانِيَةٗ وَيَدۡرَءُونَ بِٱلۡحَسَنَةِ ٱلسَّيِّئَةَ أُوْلَـٰٓئِكَ لَهُمۡ عُقۡبَى ٱلدَّارِ
avar taṅṅaḷuṭe nāthanṟe prīti kāṅkṣicc kṣamapālikkunnavarumāṇ. namaskāraṁ niṣṭhayēāṭe nirvahikkunnavaruṁ nāṁ nalkiya vibhavaṅṅaḷil ninn rahasyamāyuṁ parasyamāyuṁ celavaḻikkunnavarumāṇ. tinmaye nanmakeāṇṭu taṭayunnavaruṁ. avarkkuḷḷatāṇ paralēāka nēṭṭaṁ
Surah Ar-Rad, Verse 22
جَنَّـٰتُ عَدۡنٖ يَدۡخُلُونَهَا وَمَن صَلَحَ مِنۡ ءَابَآئِهِمۡ وَأَزۡوَٰجِهِمۡ وَذُرِّيَّـٰتِهِمۡۖ وَٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ يَدۡخُلُونَ عَلَيۡهِم مِّن كُلِّ بَابٖ
atāyat sthiravāsattinuḷḷa svargīyārāmaṅṅaḷ. avaruṁ avaruṭe mātāpitākkaḷiluṁ iṇakaḷiluṁ makkaḷilumuḷḷa sadvr̥ttaruṁ atil pravēśikkuṁ. malakkukaḷ ellā kavāṭaṅṅaḷilūṭeyuṁ avaruṭe aṭuttettuṁ
Surah Ar-Rad, Verse 23
سَلَٰمٌ عَلَيۡكُم بِمَا صَبَرۡتُمۡۚ فَنِعۡمَ عُقۡبَى ٱلدَّارِ
malakkukaḷ paṟayuṁ: "niṅṅaḷ kṣamapāliccatināl niṅṅaḷkk samādhānamuṇṭāvaṭṭe.” ā paralēāka bhavanaṁ etra anugrahapūrṇaṁ
Surah Ar-Rad, Verse 24
وَٱلَّذِينَ يَنقُضُونَ عَهۡدَ ٱللَّهِ مِنۢ بَعۡدِ مِيثَٰقِهِۦ وَيَقۡطَعُونَ مَآ أَمَرَ ٱللَّهُ بِهِۦٓ أَن يُوصَلَ وَيُفۡسِدُونَ فِي ٱلۡأَرۡضِ أُوْلَـٰٓئِكَ لَهُمُ ٱللَّعۡنَةُ وَلَهُمۡ سُوٓءُ ٱلدَّارِ
allāhuvēāṭuḷḷa karār uṟappiccaśēṣaṁ laṅghikkukayuṁ avan kūṭṭiyiṇakkān kalpiccavaye aṟuttumāṟṟukayuṁ bhūmiyil kuḻappamuṇṭākkukayuṁ ceyyunnavarkk śāpaṁ. avarkkuṇṭāvuka ēṟṟavuṁ cīttayāya pārppiṭamāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 25
ٱللَّهُ يَبۡسُطُ ٱلرِّزۡقَ لِمَن يَشَآءُ وَيَقۡدِرُۚ وَفَرِحُواْ بِٱلۡحَيَوٰةِ ٱلدُّنۡيَا وَمَا ٱلۡحَيَوٰةُ ٱلدُّنۡيَا فِي ٱلۡأٓخِرَةِ إِلَّا مَتَٰعٞ
allāhu avanicchikkunnavarkk vibhavaṅṅaḷ samr̥d'dhamāyi nalkunnu. vēṟe cilarkkat parimitappeṭuttunnu. avar īlēākajīvitaṁ keāṇṭutanne tr̥ptippeṭṭirikkunnu. ennāl paralēākatte apēkṣicc aihika jīvitaṁ nanne tucchamāya vibhavaṁ mātramāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 26
وَيَقُولُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ لَوۡلَآ أُنزِلَ عَلَيۡهِ ءَايَةٞ مِّن رَّبِّهِۦۚ قُلۡ إِنَّ ٱللَّهَ يُضِلُّ مَن يَشَآءُ وَيَهۡدِيٓ إِلَيۡهِ مَنۡ أَنَابَ
satyaniṣēdhikaḷ paṟayunnu: "iyāḷkk entukeāṇṭāṇ iyāḷuṭe nāthanilninn oraṭayāḷavuṁ iṟakkikkiṭṭāttat?” paṟayuka: "tīrccayāyuṁ allāhu avanicchikkunnavare vaḻikēṭilākkunnu. paścāttapiccu maṭaṅṅunnavare avan tannilēkkuḷḷa nērvaḻiyil nayikkukayuṁ ceyyunnu.”
Surah Ar-Rad, Verse 27
ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَتَطۡمَئِنُّ قُلُوبُهُم بِذِكۡرِ ٱللَّهِۗ أَلَا بِذِكۡرِ ٱللَّهِ تَطۡمَئِنُّ ٱلۡقُلُوبُ
satyaviśvāsaṁ svīkarikkukayuṁ daivasmaraṇayāl manas'sukaḷ śāntamāvukayuṁ ceyyunnavarāṇavar. aṟiyuka: daivasmaraṇakeāṇṭ mātramāṇ manas'sukaḷ śāntamākunnat
Surah Ar-Rad, Verse 28
ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ طُوبَىٰ لَهُمۡ وَحُسۡنُ مَـَٔابٖ
satyaviśvāsaṁ svīkarikkukayuṁ salkkarmaṅṅaḷ pravarttikkukayuṁ ceytavar bhāgyavānmār. avarkk tiriccettānuḷḷat ēṟṟaṁ mikacca tāvaḷaṁ tanne
Surah Ar-Rad, Verse 29
كَذَٰلِكَ أَرۡسَلۡنَٰكَ فِيٓ أُمَّةٖ قَدۡ خَلَتۡ مِن قَبۡلِهَآ أُمَمٞ لِّتَتۡلُوَاْ عَلَيۡهِمُ ٱلَّذِيٓ أَوۡحَيۡنَآ إِلَيۡكَ وَهُمۡ يَكۡفُرُونَ بِٱلرَّحۡمَٰنِۚ قُلۡ هُوَ رَبِّي لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ عَلَيۡهِ تَوَكَّلۡتُ وَإِلَيۡهِ مَتَابِ
avvidhaṁ, ninne nāmeāru samudāyattilēkk dūtanāyi niyēāgiccirikkunnu. itinumumpuṁ niravadhi samudāyaṅṅaḷ kaḻiññupēāyiṭṭuṇṭ. nāṁ ninakku bēādhanamāyi nalkiya sandēśaṁ nīyavarkk vāyiccukēḷppikkān vēṇṭiyāṇit. avarēā, dayāparanāya daivatte taḷḷippaṟayunnu. paṟayuka: avanāṇenṟe nāthan! avanallāte daivamilla. ñān avanil bharamēlpiccirikkunnu. enṟe tiriccupēākkuṁ avanilēkkutanne
Surah Ar-Rad, Verse 30
وَلَوۡ أَنَّ قُرۡءَانٗا سُيِّرَتۡ بِهِ ٱلۡجِبَالُ أَوۡ قُطِّعَتۡ بِهِ ٱلۡأَرۡضُ أَوۡ كُلِّمَ بِهِ ٱلۡمَوۡتَىٰۗ بَل لِّلَّهِ ٱلۡأَمۡرُ جَمِيعًاۗ أَفَلَمۡ يَاْيۡـَٔسِ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَن لَّوۡ يَشَآءُ ٱللَّهُ لَهَدَى ٱلنَّاسَ جَمِيعٗاۗ وَلَا يَزَالُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ تُصِيبُهُم بِمَا صَنَعُواْ قَارِعَةٌ أَوۡ تَحُلُّ قَرِيبٗا مِّن دَارِهِمۡ حَتَّىٰ يَأۡتِيَ وَعۡدُ ٱللَّهِۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُخۡلِفُ ٱلۡمِيعَادَ
parvataṅṅaḷe calippikkukayēā bhūmiye tuṇṭaṁ tuṇṭamākki muṟikkukayēā mariccavarēāṭu sansārikkukayēā ceyyān kaḻivuṟṟa'oru khur'ān uṇṭāyālppēāluṁ avaratil viśvasikkumāyirunnilla. ennāl kāryaṅṅaḷeākke allāhuvinṟe niyantraṇattilāṇ. satyaviśvāsikaḷ manas'silākkunnillē; allāhu icchiccirunneṅkil avan muḻuvan manuṣyareyuṁ nērvaḻiyilākkumāyirunnu. satyaniṣēdhikaḷkk taṅṅaḷ pravartticcukeāṇṭirunnatinṟe phalamāyi enteṅkiluṁ vipatt bādhiccukeāṇṭirikkuṁ. alleṅkil avaruṭe vīṭukaḷkk aṭuttutanne duritaṁ vannupatikkuṁ; allāhuvinṟe vāgdānaṁ pularunvare. allāhu orikkaluṁ vāgdānaṁ laṅghikkukayilla
Surah Ar-Rad, Verse 31
وَلَقَدِ ٱسۡتُهۡزِئَ بِرُسُلٖ مِّن قَبۡلِكَ فَأَمۡلَيۡتُ لِلَّذِينَ كَفَرُواْ ثُمَّ أَخَذۡتُهُمۡۖ فَكَيۡفَ كَانَ عِقَابِ
ninakku mumpuṁ niravadhi daivadūtanmār parihasikkappeṭṭiṭṭuṇṭ. appēāḻeākke nāṁ satyaniṣēdhikaḷkk avasaraṁ nīṭṭikkeāṭuttukeāṇṭirunnu. pinnīṭ nāṁ avare piṭikūṭi. nēākkū: enṟe śikṣa evvidhamāyirunnuvenn
Surah Ar-Rad, Verse 32
أَفَمَنۡ هُوَ قَآئِمٌ عَلَىٰ كُلِّ نَفۡسِۭ بِمَا كَسَبَتۡۗ وَجَعَلُواْ لِلَّهِ شُرَكَآءَ قُلۡ سَمُّوهُمۡۚ أَمۡ تُنَبِّـُٔونَهُۥ بِمَا لَا يَعۡلَمُ فِي ٱلۡأَرۡضِ أَم بِظَٰهِرٖ مِّنَ ٱلۡقَوۡلِۗ بَلۡ زُيِّنَ لِلَّذِينَ كَفَرُواْ مَكۡرُهُمۡ وَصُدُّواْ عَنِ ٱلسَّبِيلِۗ وَمَن يُضۡلِلِ ٱللَّهُ فَمَا لَهُۥ مِنۡ هَادٖ
appēāḷ ōrēā ātmāvuṁ sampādiccukeāṇṭirikkunnatin mēlnēāṭṭaṁ vahikkunnavanēāṭāṇēā ī dhikkāraṁ? avar allāhuvin paṅkāḷikaḷe ārēāpiccirikkunnu. paṟayuka: niṅṅaḷ avaruṭe pērukaḷeānnu paṟaññutarika. alla; allāhuvin bhūmiyil aṟiyātta kāryaṁ aṟiyiccukeāṭukkukayāṇēā niṅṅaḷ? atalla; tēānnunnateākke viḷiccupaṟayukayāṇēā? ennāl vastuta ateānnumalla; satyaniṣēdhikaḷkk avaruṭe kutantraṁ ketukakaramāyi tēānniyirikkunnu. satyapātayilninn avar taṭayappeṭukayuṁ ceytirikkunnu. allāhu āreyeṅkiluṁ durmārgattilākkukayāṇeṅkil pinne avane nērvaḻiyilākkunna ārumilla
Surah Ar-Rad, Verse 33
لَّهُمۡ عَذَابٞ فِي ٱلۡحَيَوٰةِ ٱلدُّنۡيَاۖ وَلَعَذَابُ ٱلۡأٓخِرَةِ أَشَقُّۖ وَمَا لَهُم مِّنَ ٱللَّهِ مِن وَاقٖ
avarkk aihikajīvitattil arhamāya śikṣayuṇṭ. paralēāka śikṣayēā ēṟe durita pūrṇavuṁ. allāhuvil ninn avare rakṣikkān ārumuṇṭāvilla
Surah Ar-Rad, Verse 34
۞مَّثَلُ ٱلۡجَنَّةِ ٱلَّتِي وُعِدَ ٱلۡمُتَّقُونَۖ تَجۡرِي مِن تَحۡتِهَا ٱلۡأَنۡهَٰرُۖ أُكُلُهَا دَآئِمٞ وَظِلُّهَاۚ تِلۡكَ عُقۡبَى ٱلَّذِينَ ٱتَّقَواْۚ وَّعُقۡبَى ٱلۡكَٰفِرِينَ ٱلنَّارُ
bhaktanmārkku vāgdānaṁ ceyyappeṭṭa svargattinṟe upama itāṇ: atinṟe tāḻbhāgattūṭe āṟukaḷeāḻukikkeāṇṭirikkuṁ. atile kanikaḷuṁ taṇaluṁ śāśvatamāyirikkuṁ. daivabhaktanmāruṭe maṭakkaṁ aviṭēkkāṇ. satyaniṣēdhikaḷuṭe oṭukkamēā narakattīyiluṁ
Surah Ar-Rad, Verse 35
وَٱلَّذِينَ ءَاتَيۡنَٰهُمُ ٱلۡكِتَٰبَ يَفۡرَحُونَ بِمَآ أُنزِلَ إِلَيۡكَۖ وَمِنَ ٱلۡأَحۡزَابِ مَن يُنكِرُ بَعۡضَهُۥۚ قُلۡ إِنَّمَآ أُمِرۡتُ أَنۡ أَعۡبُدَ ٱللَّهَ وَلَآ أُشۡرِكَ بِهِۦٓۚ إِلَيۡهِ أَدۡعُواْ وَإِلَيۡهِ مَـَٔابِ
nāṁ nēratte vēdapustakaṁ nalkiyavar ninakk iṟakkiya ī vēdapustakattil santuṣṭarāṇ. ennāl sakhyakakṣikaḷil cilar itinṟe cila bhāgaṅṅaḷ aṅgīkarikkāttavarāṇ. paṟayuka: "ñān allāhuvinu mātraṁ vaḻippeṭānāṇ kalpikkappeṭṭirikkunnat. avanil onnuṁ paṅkucērkkātirikkānuṁ. atināl ñān kṣaṇikkunnat avanilēkkāṇ. enṟe maṭakkavuṁ avaṅkalēkkutanne.”
Surah Ar-Rad, Verse 36
وَكَذَٰلِكَ أَنزَلۡنَٰهُ حُكۡمًا عَرَبِيّٗاۚ وَلَئِنِ ٱتَّبَعۡتَ أَهۡوَآءَهُم بَعۡدَ مَا جَآءَكَ مِنَ ٱلۡعِلۡمِ مَا لَكَ مِنَ ٱللَّهِ مِن وَلِيّٖ وَلَا وَاقٖ
ivvidhaṁ nāṁ itine oru n'yāyapramāṇamāyi aṟabibhāṣayil iṟakkiyirikkunnu. ninakk ī aṟiv vannettiyaśēṣavuṁ nī avaruṭe icchakaḷe pinpaṟṟukayāṇeṅkil allāhuvinṟe śikṣayilninn ninne kākkunna oru rakṣakanēā kāvalkkāranēā ninakkuṇṭāvilla
Surah Ar-Rad, Verse 37
وَلَقَدۡ أَرۡسَلۡنَا رُسُلٗا مِّن قَبۡلِكَ وَجَعَلۡنَا لَهُمۡ أَزۡوَٰجٗا وَذُرِّيَّةٗۚ وَمَا كَانَ لِرَسُولٍ أَن يَأۡتِيَ بِـَٔايَةٍ إِلَّا بِإِذۡنِ ٱللَّهِۗ لِكُلِّ أَجَلٖ كِتَابٞ
ninakkumumpuṁ nāṁ dūtanmāre niyēāgicciṭṭuṇṭ. avarkku nāṁ iṇakaḷeyuṁ santānaṅṅaḷeyuṁ nalkiyiṭṭumuṇṭ. oru daivadūtannuṁ allāhuvinṟe anumatiyēāṭeyallāte oru dr̥ṣṭāntavuṁ keāṇṭuvarānāvilla. ellā kālaghaṭṭattinuṁ oru pramāṇamuṇṭ
Surah Ar-Rad, Verse 38
يَمۡحُواْ ٱللَّهُ مَا يَشَآءُ وَيُثۡبِتُۖ وَعِندَهُۥٓ أُمُّ ٱلۡكِتَٰبِ
allāhu avanicchikkunnatine māyccukaḷayunnu. avanicchikkunnat nilanirttukayuṁ ceyyunnu. ellāṟṟinuṁ ādhāramāya mūlapramāṇaṁ avanṟe aṭuttāṇuḷḷat
Surah Ar-Rad, Verse 39
وَإِن مَّا نُرِيَنَّكَ بَعۡضَ ٱلَّذِي نَعِدُهُمۡ أَوۡ نَتَوَفَّيَنَّكَ فَإِنَّمَا عَلَيۡكَ ٱلۡبَلَٰغُ وَعَلَيۡنَا ٱلۡحِسَابُ
avarkku nāṁ munnaṟiyipp nalkikkeāṇṭirikkunna śikṣayil cilat ninakku nāṁ kāṇiccutannēkkāṁ. alleṅkil atinumumpe ninṟe jīvitaṁ nāṁ avasānippiccēkkāṁ. entāyāluṁ nam'muṭe sandēśaṁ ettikkēṇṭa cumatala mātramē ninakkuḷḷū. kaṇakkunēākkunna paṇi nam'muṭētāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 40
أَوَلَمۡ يَرَوۡاْ أَنَّا نَأۡتِي ٱلۡأَرۡضَ نَنقُصُهَا مِنۡ أَطۡرَافِهَاۚ وَٱللَّهُ يَحۡكُمُ لَا مُعَقِّبَ لِحُكۡمِهِۦۚ وَهُوَ سَرِيعُ ٱلۡحِسَابِ
nāṁ ī bhūmiye atinṟe nānābhāgattuninnuṁ curukkikkeāṇṭuvarunnat avar kāṇunnillē? allāhu ellāṁ tīrumānikkunnu. avanṟe tīrumānaṁ māṟṟimaṟikkānārumilla. avan ativēgaṁ kaṇakkunēākkunnavanāṇ
Surah Ar-Rad, Verse 41
وَقَدۡ مَكَرَ ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِمۡ فَلِلَّهِ ٱلۡمَكۡرُ جَمِيعٗاۖ يَعۡلَمُ مَا تَكۡسِبُ كُلُّ نَفۡسٖۗ وَسَيَعۡلَمُ ٱلۡكُفَّـٰرُ لِمَنۡ عُقۡبَى ٱلدَّارِ
ivarkku mumpuṇṭāyirunnavaruṁ pala tantraṅṅaḷuṁ payaṟṟiyiṭṭuṇṭ. ennāl phalavattāya tantraṅṅaḷeākkeyuṁ allāhuvinṟētāṇ. ōrēā manuṣyanuṁ nēṭikkeāṇṭirikkunnatentennu avan nannāyaṟiyunnu. śēābhanamāya antyaṁ āruṭētāṇenn ī satyaniṣēdhikaḷ aṭuttutanne aṟiyuṁ
Surah Ar-Rad, Verse 42
وَيَقُولُ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ لَسۡتَ مُرۡسَلٗاۚ قُلۡ كَفَىٰ بِٱللَّهِ شَهِيدَۢا بَيۡنِي وَبَيۡنَكُمۡ وَمَنۡ عِندَهُۥ عِلۡمُ ٱلۡكِتَٰبِ
satyaniṣēdhikaḷ paṟayunnu, ninne daivaṁ ayaccatallenn. paṟayuka: enikkuṁ niṅṅaḷkkumiṭayil sākṣiyāyi allāhu mati. vēdavijñānamuḷḷavaruṁ
Surah Ar-Rad, Verse 43